Bara vara (eller Höstrusk och kärlek 2)
Jag har tänkt mycket på hösten 2015, när Lucas första behandlingsomgång var över och jag på riktigt trodde att allt var bakom oss. När jag trodde att kampen var över och att livet skulle fortsätta vara precis så vardagligt och mysigt och småtråkigt och underbart som det var då. Sista gången som det fanns ett lugn som tillät mig att bara vara.
Så känns det nu också. Efter att alla komplikation efter förlossningen till sist var över så nådde jag äntligen fram till bara vara. En tillvaro som inte är fylld av oändlig förtvivlan och hjälplöshet eller bottenlös längtan. Som jag bitvis kan luta mig till tillbaka i och bara vara.
Omgiven att bara varat så har mitt hjärta svämmat över av kärlek till en ny liten människa. En känsla som i början följdes av en våg av saknad - och samtidigt skuld. Saknad efter min älskade Luca. Skuld för att det känns som om jag lämnar honom bakom mig. Men så tittar jag upp mot det stora fotografi som sitter på vår vägg och ser hans blick tillbaka på oss. Han är nöjd. Han påminner mig, som så många gånger förut, om att det är precis så här det ska vara. Att jag gör rätt när jag ger min kärlek till lillebror. Det är där den hör hemma nu. Det är så han lever vidare. Genom att jag älskar vidare. Så kommer istället en våg av innerlig tacksamhet över att båda mina pojkar är precis där de ska vara och att jag vet att båda har det bra.
För fem år sedan skrev jag ett inlägg som hette Höstrusk och kärlek. Det skulle jag även kunna kalla detta inlägg. Nu en vardag med långa promenader i sprakande höstfärger och många timmars amning och gos i soffan. Med en glad och pigg och stark lillebror (som sover lääänge på nätterna!). För fem år sedan var jag också lyckligt ovetande om hur mycket Alla Helgona helgen skulle komma att betyda för mig. Från att knappt ha lagt märke till den så känns det nu som en av årets stora högtider. Den när de döda också får vara med. När Luca får vara i centrum för en stund. Jag kan längta efter att samlas vid graven, äta pumpasoppa, tända ljus och tänka på Luca tillsammans. I år med sällskap av en liten lillebror.
