pussmonster.blogg.se

 

 

Igår var det två år år sen Luca tog sitt sista andetag. Det har blivit en rutin nu att gå tillsammans till graven och markera årsdagen (liksom födelsedagen, alla helgona och jul - en samling för varje årstid). För två år sedan så brände solen och det var över 30 grader varmt. I år så satt vi i tjocktröjor och åt kladdkaka i duggregnet.

 

Igår var också en månad kvar till bf. Jag är redo. Allt är inköpt, lånat, fixat och på plats, tvättat, bäddat och packat. Lillebror har vänt sig med huvud nedåt och jag försöker ta in vad som är på väg att hända, trots att jag vet att jag inte kommer att kunna förstå på riktigt förrän jag får hålla honom i mina armar. Sanningen är att jag är rädd. Rädd för att bli mamma igen i den här världen. Rädd för att kunna förlora - igen. Så förväntansfull och rädd samtidigt. Men jag tänker att även det är som det ska.  

 

Precis som förra året så skrev jag ett gästinlägg hos barncancerfonden inför årsdagen: