pussmonster.blogg.se

En sista incident hann vi med innan vi åkte hem. En ovanligt aktiv kämpe är nog en del av förklaringen. Maximal otur en annan del. Men vi måste också ha förargat slanggudarna vid något tillfälle. En del har sina CVK-slangar i flera år utan att något inträffar eller de måste bytas. Kämpen är nu inne på sin fjärde slang på mindre än två månader (varav de sista tre sattes in de senaste tre veckorna). Den sista slangen som byttes gick det inte bara hål på utan den åkte dessutom långsamt ut, utan att vi vid något tillfälle märkte att något hänt eller att han dragit i den. Den höll sig kvar till sista morgonen då kämpen vaknade med en blöt fläck på tröjan. Som tur var var påsen med antikroppar tom vid det laget och efter lite uträkning kom de fram till att han även borde ha fått i sig alla antikroppar som fanns kvar i slangen innan CVK'n åkte ut. 

 

När jag bar honom till operationsavdelningen den morgonen så var han ledsen. Det kändes som om det blev för mycket även för honom. Orättviskänslan dök upp och ville inte släppa taget, även om jag vet att den är helt onödig. Han borde inte få gå igenom allt som han måste stå ut med. Någon gång måste det vara nog. 

 

Men uppvaket gick bra och lyckan i hans blick när jag senare på eftermiddagen berättade att han skulle sätta på sig ytterskorna med de blinkande lamporna och att vi skulle åka bilen hem var oslagbar. Innan hade han varit jättetrött men när vi kom ut genom dörren så sprang han skrattandes hela vägen till bilen. Väl hemma så fortsatte han att hoppa runt och skratta med några minuters mellanrum. Jag var själv utmattad men det gick inte annat än att skratta med!

 

Men ingen rast ingen ro. Nästa morgon började a-vitaminen och sömnen som faktiskt varit helt ok ett par veckor blev direkt påverkad. Men även om behandlingen forstätter och biverkningarna kommer så tänker jag ändå att vi ska ha paus nu. Imorgon kommer äntligen bombom och stannar tills nästa gång vi åker till Köpenhamn. Med gemensamma insatser kan vi kanske i alla fall få några stunder av lugn. Jag ska försöka jobba lite. Så nu tar jag paus från dig också bloggen. Om inget annat händer (vilket det oundvikligen gör men det låtsas jag inte om just nu) så hörs vi om ett par veckor igen.