En ny plan
Jag drömmer om Luca i perioder. Under en tid kommer drömmarna varje natt och under en annan kommer de inte alls. Nu är jag i en drömperiod. I drömmarna är han ibland frisk, ibland lite sjuk och ibland mycket dålig. Men jag vet nästan alltid att han kommer att dö. Eller så vet jag att han har dött men kan inte förstå hur han ändå kan vara där. Döden finns alltid närvarande på något sätt. Döden och närvaron samtidigt. Jag är ofta förvirrad kan inte riktigt förstå vad som händer. I natt var han sjuk, mycket tunn och svag och med kalt huvud. Jag visste att han skulle dö men det var inte förvirrande som det brukar vara. Det var som i de allra bästa stunderna när han levde. När jag lyckades ha fokus på kärleken och närvaron trots sjukdomen och vetskapen om döden. I drömmen höll jag om honom och viskade i hans öra hur mycket jag älskar honom. Jag kunde känna vad jag alltid vet är sant men inte alltid känner, att kärleken är så mycket större än allt annat. Jag vaknade med känslan av att hjärtat svämmar över. Så på dagen så gick jag tillbaka till mitt gamla jobb för att hålla en föreläsning och någon nämnde honom. Min son. Personen visste inte att han var död och skämdes för att hen tagit upp det. Men jag var bara glad. Idag fick Luca finnas både i det inre och det yttre.
Mina små ägg ville inte stanna. Jag har sörjt (som så många gånger innan) hoppet och drömmen om att det skulle vara NU det händer och nu skriver jag som så många gånger under behandlingsdagarna: vi har en ny plan. Rekommendationen är inte längre att fortsätta med egna ägg så jag vänjer mig långamt vid att tänka ägg-donation. Jag är egentligen inte så fäst med mina gener, men jag har svårt att släppa tanken om Lucas genetiska syskon. Men jag tänker att Lucas syskon blir det hursomhelst, även om de inte delar samma gener. Planen är en resa till St Petersburg i november för donation, så jag har fram tills dess att vänja mig vid tanken...