'emma
= hemma på kämpespråk. (Andra ord som kan vara bra att kunna: bonga = gubbe, ang = hand, slang, vagn, sladd & Köpenhamn, grr = monster (bor på Öresundsbron), ba = napp & tågbana, äng = välling & säng, appa = apa, grävskopa & lampa, blåser två gånger genom munnen = tåg, blåser två gånger genom näsan = gris)
Kämpens förkärlek för fordon har på sistone smalnat av till förkärlek för (besatthet av?) tåg. När han inte orkar leka på sjukhuset sitter han och tittar på you tube filmer med tåg, modelltågbanor som byggs långsamt bit för bit eller bara filmer på tåg som åker fram och tillbaka (tex Two hours of trains for children). Det första han gjorde när han kom hem var att bygga sin tågbana. Hans favoritbok är Pelle träffar en lokförare. Det är inte mammans favoritbok.
Just nu mår han bra förutom lite känningar av morfinabstinens då vi fortfarande sakta trappar ner dosen, vilket tar sitt uttryck i att han blir extra ledsen när han blir för trött eller inte får som han vill. Men det är också en av de vanliga biverkningarna från a-vitaminen som vi började med igen dagen efter vi avslutade immunterapin, så det är svårt att veta vad som är vad. De sista dagarna på behandlingen gick fortsatt fint. Morgonen efter vi kom hem frågade jag kämpen om han ville gå till förskolan och han nickade frenetiskt, så det gjorde vi. Det första han gjorde när vi kom dit var att bygga tågbanan. Han orkade leka ända fram till lunch då vi gick hem och åt och sov. Som vi brukar. Samma sak idag. Nu ska vi fortsätta göra allt som vi brukar och återhämta oss. Hålla oss till rutinerna som både jag och kämpen mår så bra av. Kämpen behöver all stabilitet han kan få med tanke på allt konstigt och jobbigt som han utsätts för. Och mamman blev lite trasig inuti av allt det jobbiga på Rigshospitalet. Nu när allt är lugnare igen ska jag försöka hela mig så gott jag kan.