Lucas fina jular
Jag tänker på Lucas jular. Han hade alltid fina jular, fria från symptom och biverkningar och så fulla av hopp. Första julen var vi lyckligt ovetande om vad neuroblastom ens är för något. Luca var som urtypen för en frisk och nöjd bebis och jag trodde att min stora utmaning var att få honom att sova hela natten. Andra julen hade vi nyligen fått svar på tester som visade inga aktiva cancerceller längre fanns kvar. Vi trodde att de svåraste delarna av behandlingarna var över. Jag var trött men lättad över att vi klarade av sista strålningen dagen innan julafton. Den tredje julen var den finaste av alla. Jag tänker ofta på den tiden och kan inte skriva om den utan att bli tårögd. Fem månader hade gått efter avslutade behandlingar och fina provsvar och jag var så säker på att det var över. Alla omkring oss mådde bra och Luca var pigg och tillsynes opåverkad av alla tuffa behandlingar som han redan fått. Jag var så redo att lämna allt det svåra bakom oss och se framåt mot ett långt liv tillsammans utan tumörer och behandlingar. Tre månader senare kom återfallet och den fjärde julen hade vi tagit oss igenom en tuff återfallsbehandling i Köpenhamn. Provsvaren var återigen fina, vi hade samlat ihop pengar för att ta Luca till en försöksbehandling i Michigan för att minska risken för ännu ett återfall. Vi förberedde oss för att åka strax efter nyår. Lucas sista och femte jul var miraklets tid. Provbehandlingen i Los Angeles hade pausat mardrömmen. Luca mådde bättre än någonsin med den nya medicinen och det gick fortfarande att tro att det skulle kunna vara, om inte för alltid så i alla fall under lång tid.
Andra perioder kunde kännas så hopplösa men det fanns alltid hopp på jularna. Det är vad jag tänker på när jag sitter här och försöker andas genom illamåendet och tröttheten. Även när Luca var ett litet embryo så var de första veckorna av graviditeten mest bara plågsamma. Men efter några veckor så gick illamåendet över lika snabbt som det kom. Nu räknar jag mest dagarna tills det går över - och tänker på alla fina jular med Luca.
På ett tidigt ultraljud syntes ett litet litet litet litet hjärtslag.