Tid och kärlek
Just nu lägger jag min skrivarkraft på min avhandling som jag så länge har åsidosatt och längtat efter att bli färdig med. Så jag lägger upp några bilder på en frisk och välmående Luca och citerar mig själv från oktober 2015, ett par månader efter vi var klara med första behandlingsomgången:
Det sitter i kroppen och när det tar över så spelar det ingen roll vad jag tänker. Cellerna i min kropp har sin egen övertygelse. Det som hjälper är tid. Tid i det lilla med min kämpe och vår helt vanliga fungerande fantastiska vardag som påminner kroppen om att HÄR är vi NU. Och tid i det långa med dagar och månader och år som ska gå tills faran faktiskt är över på riktigt och även cellerna i min kropp har omprogrammerats till att inte längre vara på vakt över att det värsta är på väg att hända.
Tid och kärlek läker alla sår.